Madde och alla hundarna´s äventyr

Emmas premiär och mattes första andjakt slutade med en gås.

På andjakt sitter man gömd och still och tyst i vassen och väntar på änderna som brukar flyga ner till sjön varje kväll. När fågeln är fälld använder man en hund till att apportera fågeln som oftast brukar landa väldigt otillgängligt in i vassen. Som männsika är det väldigt svårt att ens hitta fågeln i vassen, där är hunden ett mycket bra hjälpmedel.

Nåja...nu till jakten...
En gås sköts.
Emma skickades ut.
Hon markerade fågeln jätte fint men förmådde sig inte att få in hela gåsen i käften för att kunna simma in med den. Dock blev vorsteh´n Dino (som inte gått ut i vassen på ett par år då han fått stöt från ett elstaket i vasen) inspirerad och simmade ut i vassen och gjorde en jätte fin apportering =)
Det var kul ändå att se att Emma inte hade några tveksamheter med att ge sig ut i vassen och hålla i markeringen trots att hon inte klarade att apportera. Det var flera hundar på vattenprovet jag var och såg på som knappt vågade sig ut i vattnet, ännu mindre i vassen och hade lågt intresse för att hitta viltet så med tanke på det är jag så tror jag det kommer arta sig bra för Emma.





Dag nr 2 resulterade inte i någon fågel men att sitta och njuta av den här utsikten gör det hela värt ändå...


Träning blev det ändå för Emma som apporterade en fågelvinge från gåsen i sjön super fint!

I måndags var jag hundvakt åt systers hund Juni.
Det blev ängsspår till alla fyra hundarna.
Rätt roligt med fyra helt olika hundar att spåra med...

Krut fick ett ipo spår på 30m med en 90graders vinkel till höger. Hade glömt av var jag gjort vinkeln och Krut klev över ½m för att sedan leta sig tillbaka varpå Madde undrar; va gör han, ja juste...hm vinkeln ja, klockren analys =)

Emma fick ett apellspår, tänkte kolla av lite hur redo hon var för tävling då hon spårat så bra förut. Det jag inte tänkte på var att hon alltid fått skogsspår och att vi tränat jaktsökslag på ängen. Emma var överallt och ingenstans, kastade ner i grästuvorna och sniffade. Madde fick tänka om; Neo fick gå klart det spåret och Emma fick ett näringsspår på 30m och en vinkel vilket hon tog kanonfint.

Neo fick ett klurigt med kort spår med en återgång och lite trappsteg. Han skulle fuska sig förbi återgången men då jag höll igen arbetade han ut det, nästa gång ska jag se till att han får vinning för att jobba ut återgången.
Vidare så gick han kanonbra och tog sista pinnen som var en pinne jag hittat precis innan i skogskanten.

Juni, spårar super fint med är så tänd att hon tror att hon kan galoppera spåret runt, ack va hon bedrog sig när hon kom till första vinkeln, hihihi! Nåja hon hittade rätt igen sedan såg hon upp och saktade ner tempot.
Tog alla pinnar med glans. Tror att det är hennes 5e spår i storleksordningen. Spåret var ett apellspår.

I samband med detta körde jag igenom Emma i apell lydnaden. Allting börjar ta sig. Började nyinlärning på framförgående, det måste vi lägga lite fokus på för att hinna få till. Gjorde en jätte fin apportering med ingång, superbra fart på inkallningen. Läggande under gång har börjat fastna och hoppet är 10 mässigt =)

Neo och jag körde igenom i ekl. Är speciellt nöjd med framåtsändande, körde det tävlingsmässigt, har inte tränat det momentet på huuuur länge som helst ändå går han för en 9a =)
Apporteringarna är akilleshälen men det får va, vi får säkert 7-8 och det får jag va nöjd med för stunden.
Hopp, stege inget att anmärka på. Skallet kan bli bättre, krypet och fotgåendet kan alltid slipas på, inkallningen hade han jätte fin attityd på med det blev ett sitt i stället för stå.
Över lag jätte nöjd och jag tror helt klart vi kan starta ekl spår i höst...

I tisdags bar det av mot västligare breddgrader, närmare bestämt Solvik 3 mil från Trollhättan.
Vid ankomst blev det lek och bus vid stranden...








hmm...undra om jag ska våga bada lite funderar Krut





Grabbarna har funnit varandra


Min älskade lilla badanka =)

Taggad som sjutton, nu ska vi träna!! ska anmäla mig till 17sept tänkte jag.
Det var tre halvsyskon på pappa Spurts sida med som alla klarade enkelt vattenprov, jätte kul!!
Grattis till er!

Imorn ska mamma passa Krutpaketet för då vi ska vi vuxna Madde Igor Bea Neo Emma Marie Ayla och Maja ut på Sörmlandsleden på vår 8:e sträcka.
Sträcka 56 Trosa-Tullgarn 19km =)

Gick upp till hundgården innan jobbet. Skönt för hundarna att bara få vara en stund, strosa om kring en stund och läsa tidningen. Passade förstås på att fota lite...







Att jag lät dem vara helt och hållet? nja, nä, det var väl ingen som trodde ;)
Körde ett litet pass med dem var.
Först ut var Neo, blev lite spontana ingångar och nostarget-handflata.
Emma körde jag lite spontana ställanden och utvecklade nostarget-handflata.
Medan jag tränade Emma upptäckte jag att jag skaffat en apa! Höll på att få hjärtslag när jag ser hur min 4månaders valp hade klättrat upp med baktassarna på parksoffans ryggstöd och framtassarna på staketet som var ca 50cm från parksoffan, inte mycket att balansera på! Nog för att jag gillar engagemanget, att han så gärna ville va med i Emmas lydnadsträning men inte om det ska kosta ett brutet ben! Nåja, han verkar ju inte ha några problem med höjder och balans.
Krut fick träna på omvänt lockande i handflata där jag ville ha kontakt samt kontakt i frontposition.
Börjat lära in nostarget-pekfinger också. Han har inte fått in något riktigt flyt ännu, man ser hur han får lite huvudbry när han funderar på vad han ska testa, så sött!

Har beställt 2 spårlinor, en röd till Emma och en svart till Krut. Nu ska jag bara hitta ett hurtta sele i rätt färg.
Passa på 20% rabatt på allt på Loboo hela veckan =)
Även beställt lite roliga leksaker från klickerkloks webshop

SWDI SPÅRCHAMPIONAT
för att sporra de som kommit riktigt långt i sin träning har vi instiftat SWDI spårchampionat. Vår gissning är att det finns färre än 10 ekipage i sverige idag som klarar ett spår av den här svårighetsgraden.

-Spåret är 15 km långt.
-Spåret går i skog, på åker, över vattendrag, över trafikerad väg, genom bebyggelse.
-Spåret går på alla typer av underlag.
-spåret passerar vid minst ett tillfälle beteshagar med tamdjur.
-spåret är max 12 timmar gammalt.
-Utlagda störningar i form av spår från både känt och okänt vilt finns i spåret.

 De som klarar spåret får ett specialsytt spårhalsband (till hunden) med SWDI:s logga och texten SWDI-spårchampion."

Text tagen från SWDI´s hemsida, sugen? läs mer här
Spårhunden och lukterna är en bok jag starkt rekomenderar om man vill ha lite djupare kunskap om spår, boken finns på samma sida och är utgiven av SWDI. 

Waxholm-Finnhamn, övernattning på STF vandrarhem och god mat på Finnhamns krog.
En mysig ö, väl värt ett besök.
På vägen tillbaka stannade vi på Norra Grinda och gick en långprommis med hundarna på ön för att sedan ta ångbåten från södra Grinda tillbaka till Waxholm.
Dyrt i skärgården om man inte väljer att ta med egen mat men att tänka på är att det är eldningsförbud på många ställen så det är spritkök som gäller.
På STF Finnhamn är det tillåtet att bo med hund, det finns heller inga begränsningar att åka båt med hund.
Kul att dem allra flesta har positiv inställning när man kommer med fyra hundar, dem ler och tittar.
Barn har dem allra härligaste åsikterna och dem är inte rädda att säga dem...rätt ut...
"Mamma titta vilka vackra vargar, jag gillar vargar mamma".
Linus mallehane Skott 4månader skötte sig utmärkt bland folk och i ny miljö såsom båt, han var nyfiken med lugn.
Emma charma brallan av alla hon mötte, jisses den lilla tiken har ett hjärta som rymmer hela världen
men trots det är det en riktig mattegris.
Neo har haft ett stort smile i ansiktet hela turen, ojoj va bra han har mått!

Neo har haft en date idag hos en neurolog på Ulltuna för att ta en närmare titt på hans öron pga hörselnedsättningen. Neo accepterade all hantering och undersökning utan något som helst gnissel, han har blvit så gammal och klok min mallepöjk!
Nåja summa sumarum. Trummhinnorna kunde ses tydligt och såg fina ut, inga tecken på inflammation.
Neo hade bra balans vilket innebär inga tecken på neurologiska besvär.
Trolig orsak till nedsättning kan vara att han blivit utsatt för höga ljud såsom larm (på jobbet). Finns tyvärr inget att göra åt men så länge han har den hörseln han har idag är han en väl fungerande tjh hund och det finns inget just nu som säger att hörseln kommer att bli sämre.

Onsdag 20/7 for vi iväg ett glatt gäng med ångbåten Blidösund.

Historik
S/S Blidösund byggdes främst av den anledningen att den bofasta befolkningen på Blidö och Yxlan i Stockholms skärgård tröttnat på Waxholmsbolagets dominerande ställning inom den reguljära ångbåtstrafiken i skärgården.
År 1960 togs fartyget ur trafik. Den förföll, men restaurerades för att åter sättas i trafik 1969.
Nutid
Fartygets hemmahamn är vid Skeppsbron nedanför Stockholms slott. Det används främst till musikturer med så kallad ”ångbåtsmusik”. Under sommaren anordnas också heldagsutflykter inkluderande lunch- och middagsservering ombord i de två matsalarna, till olika ögrupper i de yttre delarna i Stockholms skärgård, benämnda ”expeditioner till havsbandet”.  Läs mer på wikipedia

Vi åkte en av den omtalade musikturerna på 4h.
Denna gång var det Elliot Murphy som spelade.
Hade riktig tur med vädret och kunde sitta hela resan på däck och bara njuta av härlig musik och solnedgång.
Kan varmt rekomenderas!

Det var dags, tiden var inne, dagen var kommen då den icke simmande labben skulle lära sig den livsnövändiga ( ialla fall om man är i vatten ;) kunskapen simning.
Juni var inte lika förtjust i idén men väl simmande éfter båten så såg det ut som hon aldrig gjort annat!
Blev ca 25 minuters simtur för vovvarna efter det hamnade dem på torken i hundgården med varsit märgben, dem såg riktigt nöjda ut.

Har tränat på sök av föremål i lokal mycket på sistone och båda hundarna visar stora framsteg, det märks att dem tycker det är kul! Neo börjar förstå att det är okej att va lite brötig och ta för sig, Emma har aldrig haft problem med den biten ;)

Börjat med lite dirr. träning på Emma.
Fungerar bra så länge det inte är i höga gräset, då glömmer hon bort dummien och nosar efter fågel. Nåja, känns som ett ganska värdsligt problem då det är fågel som är målet ;)

Är hundvakt till Juni och Bea.
Körde lite klickerträning med dem allihopa (Neo och Emma också)
Dem fick klättra upp på en pall och sitta fint. Bea fick dipens pga storlek och ålder och fick räcka tass istället.
Jisses va dem tyckte det var kul!
Film på det kommer..

Hittade några exempel på hur rolig hundträning kan vara...


Det här vill Emma lära sig


Schäfer kan också...


Redan på 50 talet kunde man träna hund...


Malle var det väl ingen so tvivla på...

På ledigheten har hänt än hel del...

Lördagen
Började med ett dopp i poolen och en glass hos mina förälldrar innan avfärd till Prässebo.
Väl nerkommen blev det lite samkväm med några trevliga bybor, rökte vattenpipa och drack cider och såklart massa hundsnack =) Hilda och brorsan Hebbe kom också på besök.

På söndagen åkte vi hem till kennel Cäby´s och Emma fick prova och stöta sin första rapphöna. Hon var jätte duktig, dock var hönan trött och ville inte flyga någe men då vi släppte upp hönan ifrån händerna så visa hon fin stadga.
Emma fick även testa på en gryt-tunnel vilken hon blev lite osäker på, efter att ha preparerat tunneln med godis sprang hon in halvvägs för att sedan backa ut gång på gång från båda hållen. Dock gav hon inte upp! Hon höll på att jobba med denna tunnel i ca 30min innan vi avbröt övningen.
Kvar på ängen med 1m högt gräs blev en kamprulle som glidit ur min ficka. Skickade Neo på ett uppletande vilket han fixade galant =)
På kvällen åkte vi till Lunneviken och simmade 8 hundar, 4vorsteh, 2 mallar en schäfer och en cocker.
Var ute i drygt 30min, snacka om att dem var trötta när vi väl kom i land!
Efter det åkte vi på hjort och vildsvinssafari vid kobergsslott, super coolt!!
God grillad mat blev det den kvällen också.

Måndag
Tjänstehundsträning stod på schemat.
Tränade lite lydnad med Neo, moment med dirr där han inte behövde lyssna så mycket på vad jag sa.
Fick hjälp av Malin med kommendering i fotgående då vi har problem med halterna (han sätter sig inte)
såklart var problemet som bortblåst. Dock tränger han och vid språngmarch bet han mig i magen den lille skiten, det var dock inget allvarligt och försvann sedan.
Körde stadga/markering med båda hundar i det halvhöga gräset, dem satt som tända ljus och väntade på sin tur, superduktiga!
Ett skyddspass blev det också dock ingen givande träning då jag var för dålig på att instruera figge, jaja Neo hade kul iaf =)
Lekte massor med hundarna blandad jakt och kamp.
På kvällen var vi över till mr L´s pappa, käkade lite kinamat och jag fick min nya lilla fina dator.

På tisdagen var vi ute och spårade med vovvarna.
Neos spår var lite klurigt men roligt. Trasslade så med linan så då det var två pinnar kvar släppte jag honom. Den duktiga makrillen kom tillbaka efter några sekunder med en pinne för att sedan springa tillbaka till pinnens plats och forstsätta spåra fram till slutet och komma tillbaka med slutpinnen. Duktigaste makrillen!!
Emma fick ett godisspår med tre olika föremål ca 100 m med 1 90graders vinkel och en böj, hon skötte sig jätte fint! Lyckades för ovanlighetens skull hitta på ett spår till Amie som hon fick kämpa med =)
Skott hade spårpremiär, vilken gick som på räls ett ganska kort spår ca 30m med näring.
Fick sedan åka i ilfart till Skara djursjukhus då Skott liknade en Shar pei i ansiktet.
Väl framme visade det sig vara allergisk reaktion och efter en kortisonspruta kunde vi forstätta vår färd mot Strängnäs.
På kvällen firade vi min far som fyllde 56 år på grekiska tavernan.

Några ord om detta...

8 cockrar som leker med varandra. Jisses va roligt att se på, ett ända svart myller som for omkring!
Ännu roligare var det att få se dem jobba. Ojoj vilken euntusiasm och arbetsglädje!!!

Dag 1 var samling på kvällen, lite 5kamp, god mat, vin och cockersnack. How lowely!
Dag 2 Träning med instruktör Paul Andersson, Pappa Spurts ägare och mycket kunnig inom området.
          Tränade en del stadga och sök. Fick en massa bra tips..b la.
          På söket ska man få hunden att tro att man vet något som den inte vet så man får en lyhörd hund
          som inte ger upp och söker där du vill.
          Stadga gå att träna under vanliga promenader, man kan klappa händer istället för skott och låta som en  
          fågel när man kastar dummien vilket är ytterligare en nödvändig "störning" hunden skall klara.
          Fick se på dem lite äldre cockrarna hur det kan se ut när det är lite mer klart då två hundar tävlar mot  
          varandra och får turas om att hämta apporterna. 
Dag 3 Hade Lasse (uppfödaren) hand om oss. Vi körde markeringar med apporteringar. Mycket bra tankar kring
          hur man ska tänka med vind, olika terräng som kan vara nyttiga att träna komandon för såsom
          vattendrag/diken där det kan vara bra att lära in "över". Lite om dirrigering på såkallade blinda apporter.
          Komando även för att lämna en apport därhän för att ta senare på engelska "leave that".
 
Med knappt 2månader kvar till jakten är det hårdträning framöver full med ny kunskap och inspiration.

Tack till en mycket engagerad, kunnig uppfödare (som dessutom är riktig rolig underhållare och får alla på lägret att känna sig välkommen).

Ute och går med ett gäng hundar i Ursvik och kommer fram till igelbäcken. Tänkte att hundarna skulle få dricka lite och säger till Neo att han kan gå ner på ett ställe och pekar var han kan gå ner. Precis när han hoppar ner där får jag se att han landar och blir stående på denna huggorm, som tur är låg den och dåsade och kunde inte attackera.
Jag skrek hysteriskt, Neo fattade ingenting tills jag samlade mig och fick till ett "KOM" ur käften.
Han klarade sig från bett men HUWA!!!! vad nära!

Nu kommer det ni alla har väntat på. Tack för tålamodet...

Vi börjar med resan upp, för som man säger "det är inte målet som är viktigast, det är resan".
Strax före Törnebro finns en liten öppning i staketet med en liten fin sandstrand där vi har som tradition att rasta/bada jyckarna.
Efter detta blev det sträckkörning till Högakustenbron pga dåligt väder.





Vi hade då bestämt oss för att ändra planen på att sova i tält till att sova i stuga vilket kändes som ett ganska bekvämt beslut då det aldrig ville sluta regna. Om vi drack rödvin på kvällen?? SJÄLVKLART!
Stuga hyrdes i Rövarbyn, enkel stuga men till mycket bra pris dvs 300kr/natt.
Kunde inte låta bli att lura upp Igor i Skuleberget vilket inte var särskilt svårt då han är en större dåre än mig =)
Bestämde oss för att anta utmaningen; Klätterled svår.
Så här tyckte vi: det var lite som schack, man måste ligga ett par drag före, Kul, utmanande, lagom för oss, bör inte vara höjdrädd, måste kunna "hålla huvudet kallt".
Har du vägarna förbi är detta ett måste, klättra du med!





Efter klättringen på förmiddagen bar det av till Piteå där god middag, trevligt sällskap och en skön säng väntade.
Ett kärt återssende av Lina, ny bekantskap med hennes man och underbart söta dotter Eira.
Tack till grymt fina gästfriheten, ni norrlänningar kan verkligen få en att känna sig välkommen!
Dag 3 bjöd på bad i Piteå havsbad, wow säger jag bara!


Vidare upp till Abisko möttes vi av denna fantastiska oförglömliga vackra magiska vy kl 23 å kvällen...

Det går inte beskriva, det måste upplevas!!!

Dag 4 möts vi av denna syn...

Cuonavággi (Lapporten)

Å väg ut på vandring i Abisko nationalpark...




Under leden fanns meditationsplats...

Där tog vi en stund för eftertanke och chantning.

Härlig utsikt hade vi under vandringen...










Lite läskigt var det tyckte Neo att gå över broarna när dem gungade i takt med våra steg..




Vi tältade vi Abiskojour fjällstation som hade en mycket trevlig fjällvärd vid namn Curt som höll reda på oss.

Fick även andra vänner såsom denna 83åriga pigga dam som hundarna avgudade...


Dag 2 på vandringen fick vi än en gång lära oss att man måste vara flexibel och kunna tänka om för att få ut en bra vandring. Blev informerade om att vår tänkta tur inte var lämplig då det var mycket snö där vi tänkt gå.
Fick ett bra turförslag av Curt som vi tog till vara å och fick en toppendag!
Gick igenom denna björkskog...





Med vackra Giron hela tiden i bakgrunden. Giron betyder fjällripa på samiska.

Klart hundarna hittade lite snö att bada i...




Min vackra flicka i sitt rätta element...


Min finaste pöjk var lyckligare än någonsin..


Bea, 7,5år och pigg som en nötskrika eller ja menar lärka =)


Väl tillbaka från 3dagars turen vilade vi upp oss på ett vandrarhem och åt en RIKTIG middag vilket smakade mycket väl efter all frystorkat käk. Renbiff med bakad potatis och sås samt hemgjord hjortronglass med varm hjortronsylt till och såklart...tillhörande VIN!

Utvilade efter en natt bestämde vi oss för att gå upp på Låktatjåkka som vi hört mycket gott om under vandringen. Sveriges högst benägna fjällstuga.
Trodde vi hade gjort allt rätt och kollat upp väder, blivit rekommenderade, hört oss för på fjällstation så att dem tog kort i fjällstugan osv. men allt kan hända på fjället...
Nåja, turen upp var helt fantastisk i 8 av 9km.














Det går snabbt när det vänder...


Vi hade dock bara 1km kvar av 9km därav beslutade vi att fortsätta upp.
Man är dock inte så kaxig när man möts av en öde stuga med skylten "Stängt för sässongen, öppnar åter 23 juni"


Som tur var fanns där en liten nödkåta som vi tog skydd i 41 timmar innan vi hade återhämtat krafter, samlat information och fattat beslut om nedstigning. En mycket nyttig upplevelse som lärde oss två saker; det går aldrig att vara nog förberedd och att det finns många namn som slutar på A (lekte ordlek för att få tiden att gå).

Väl nere dyngsura och hungriga då vi halverat vår dagsranson i 2dygn styrde vi kosan mot Kiruna, destination Apoteket kraftkällan (bolaget) samt till byns pizzeria. Gött!!

Åkte vidare till Luleå där vi tog en på ett väldigt enkelt men bra vandrarhem där dem hade tvättrum vilket vi var akut behov av då alla våra kläder var blöta efter vandringen.
Dagen efter blev det förstås ett kärt återbesök vid Piteå havsbad...


Å kvällen hade vi kommat ända ner till Härnösand där vi tog en vandringstur i vackra smitingen för att se dem berömda grottorna som havet format...
s







Sista dagen på resen blev det en tur med havskajak, mycket spännande och roligt men lite vingligt...inte riktigt läge för att ta upp kameran, det fick bli å land...





Jag längtar tillbaka så att det gör ont i hjärtat!
Norrland är verkligen Sveriges framsida och det känns så tomt när vi måste skiljas åt.
Nästa års äventyr planeras redan för fullt...Abisko-Nikkaloukta en vandring 11,5mil å Kungsleden.
Jag längtar redan!!

Det finns så mycket att blogga om och visa i bilder, dock finns inte tiden just nu då jag kastar mig från semestertripp rakt in i arbetskläderna. Återkommer om resan.

Min mobil tålde inte 4h hällregn på Låtatjåjkka. Den är död.
Får låna en mobil från midsommarnatt så då är jag nåbar igen. Dock vet jag inte om jag kommer ha några nr kvar =( sms:a gärna det under helgen.