livet upp och ner

I tre dygn har jag vaggats mellan sömn och vaket tillstånd.
Hjärnan känns som en laddad bomb liksaså bihålorna.
Jag kan inte förflytta mig 2m utan näsdukar (har nog slagit världsrekord i nysningar).
Maten smakar ingenting.
Kudden är för hård, för knölig, för obekväm, för mjuk, för stor, för liten osv osv.
Kroppen känns som en degklump som inte vill lyda mig.
Ögonen är ljuskänsliga och jobbiga att använda en längre stund.
Första gradens brännskada i ansiktet efter alla näsdukar.
DET ÄR SYND OM MIG....ni män ska bara veta hur det är för oss kvinnor när vi får en riktig förkylning!

Påminn mig om jag glömmer....barn är söta MEN!!!!!... BARN=SMITTOKÄLLA=kräver säkerhetsavstånd

PS. En glad nyhet är att jag äntligen har fått en munkorg till Neo, jätte fin med hjärtan på =)...bild kommer .DS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0