Madde och alla hundarna´s äventyr

Helgen är över med blandade känslor.

Stackars Hilda är fortfarande helt sänkt, inte mycket springlust alls.
Hon vill mest ligga på soffan och mysa under täcket.
Tror att det har med skendräktighet och göra, hoppas bara att hon inte är sjuk, dock ser
jag inga symptom på det för övrigt.
Känns tråkigt, vet inte riktigt hur vi ska gå vidare i träningen.
Det var den tråkiga delen.

Neo är ju ingen draghund, det har han tydligt deklarerat men springer i hans tycke lagom tempo plikttrogen som han är. När vi hade 200m kvar idag då han körde singel, skrek jag revir så skulle ni ha sett hur han ökade tempot till en sprintervorsteh´s, i mål stod en snäll lagkamrat som vid tillfälle gjort misstaget att tala om att han tidigare figgat för Neos pappa. Neo fick flyga i och vinna skyddsärm.
Tror ni lyckan var gjord!! Neo var så glad att 5km pliktroget slit var värt 100gånger om.

Jag har dock fått en hel del träning av min kropp och givitvis har det även bidragit till lite bättre skidteknik.
Har klarat helgen utan att ramla en ända gång trots att jag utmanat balansen en del med att flytta skidorna i svängar och trycka ifrån lite mer, vilket jag är barnsligt stolt över.
Är dock i desperat behov av rätt längd på stavarna vilket skall inhandlas vid löning.

Har träffat flera från laget närmare bestämt Ann-Marie, Kamilla, Jonathan, Åsa, Peter, Åsa2, Eva.
Vi har tränat/tävlat och ätit middag tillsammans, mycket trevligt!

Har bott hemma hos en klasskamrat från "hunden som yrke" Frida.
Vi har inte träffats på 4år men det var absolut inget stelt möte då vi både delar ett stort intresse och har bra munläder ;)
Har blivit mottagen med sedvanlig norrländsk gästfrihet vilket är något utöver det vanliga.

Emma har varit med och charmat brallorna av norrlänningarna.
Hade varit miljonär nu om jag skulle få 5 kronor av alla som blir förtjust i henne.
Hon är fantastisk på att sprida glädje genom att vara som i norrlands guld reklamen...sig själv.
Emma fick springa med lös 7.4km första dagen vilket var buskul sa hon.
Tränat lite apporteringsövningar också där jag belönar att hon håller fast trots att jag petar på apporten.

Har sett två renar som stod på vägen, dem var inte längre än 4m ifrån då jag stannade bilen och lät väntade tills dem behagade flytta lite på sig. Alltid lika kul att se detta fina djur. Fick dock höra att dem inte är fullt lika poppis här uppe då dem trampar upp och förstör skidspåren.

Imorn bär det hem igen mot Strängnäs med nya trevliga bekantskaper och erfarenheter/upplevelser rikare.