Madde och alla hundarna´s äventyr

Jag sover alltid så hårt om natten så jag kommer aldrig ihåg mina drömmar.
Men dem få tillfällena jag har feber så minns jag mina drömmar lite grann.
Kanske inte till nytta, då båda drömmarna jag kommer ihåg från dessa dagar handlar om min barndom, än så länge helt ok...

I natt drömde jag om en tjej som gick i klassen över mig på högstadiet, hon var ravare precis som en annan.
Mötte henne i nutid fast det var inte så kallt ute, det gick fortfarande att bada i dammen som låg brevid vägen vi kom gåendes på mot varandra. Hon var jätte vackert klädd i krigarkläder, tror hon skulle på skogsparty.
Kläderna var i mjukt brunt skinn med vackra detaljer på, sedan var hon omsvept i en  tunn blåskimmrande filt och ett skinn. Vi kände igen varandra och börjar prata, ställde oss vid dammen, hon med ryggen imot. Plötsligt så tappar hon greppet om filten och skinnets ena sida, jag hann snappa  tag i dem tills hon återfick grepet. Då släppte jag grepet vilket jag inte skulle ha gjort då hon i samma veva tappat balansen vilket resulterar i att hon faller baklänges raklång i den lilla dammen.
Jag hjälpte henne upp och lägger filten i solen på tork.
Efter en stund kom en svart man fram och frågade oss efter sandpapper...
Han hade hittat skinnet, jodå min vän hade det i sin packning och räckte över.
Det gick en stund och vi satt och pratade i solen...så kom den svarta mannen tillbaka med skinnet...en del iaf...
Han hade gjort en fantastiskt vacker pilbåge  av skinnet. Han lämnade den och begav sig på nytt iväg för att göra pilar.

Sedan vaknade jag.