Madde och alla hundarna´s äventyr

Ganska intressant med den eviga diskussionen om vad en "bra" hund är.
En "bra" hund är en hund som enligt gamla korningen har 300p.
En hund som endast den mest erfarna klarar av.
Det kan slå ner en bomb brevid utan att hunden ska röra en min.
Hård som flinta, nerver av stål och en dådkraft som nästan kan förväxlas med dumdristighet.
Klarar man inte en sådan hund så är man inte en riktig hundförare.
Är det inte en sådan hund så är det bara skit.

Vad man inte ska glömma är att en hund som enligt korningen är en bra hund är också en extremt jobbig hund.
Svår att dressera.
Hur många gånger kan man njuta av att ha en sådan hund?
En "bra" hund för tant Tilda är kanske inte en bra hund för konstapel Kalle eller herden Håkan.

För mig är Neo den bästa hunden.
Neo är för mig som  fisken i vattnet, handen i handsken, som vin i strupen.
Kanske ingen stjärna i andras ögon för att han inte är hård som flinta och har nerver av stål.
Han har inte alla dem där coola egenskaperna som folk inom skydds pratar om.
Men jäklar vilket team vi är!
Vi är bästa vänner.
Har kul tillsammans.
Känner ömsesidig tillit.
Skyddar varandra.
Tröstar varandra.
Ställer upp för varandra.

Sicken tur då att så få förstår vilken guldklimp Neo är så jag får ha honom ifred =)
och vad gäller mig så är jag gärna en dålig hundförare så länge jag slipper att brottas med
en "bra" hund.
Är nog typen som hellre formar lera än hugger sten.
Kalla det svagt, jag kallar det smart!

Min definition på en bra hundförare är en person som är medveten om vad denna har i kopplet, anpassar sig till detta och utvecklar det åt det håll som främjar ändamålet.
Jag har mycket att lära men också många år på mig och Neo är en fin läromästare.