vandringen slutade på kyrkogården...

Då var man hemma igen.
Trött och sliten men lycklig!

Vilken helg!
Svårt att få med allt då euntuasmen lätt skenar iväg med en,
men jag ska föröska göra det sammanhängande.

Dag 1
Började med inhandling av diverse förnödenheter såsom rött vin =) kyckling, ost, bröd.
Blev även inhandling av packväska,braständare, pressening (bra till allt) och diverse bra och ha grejor.
Körde först ner ena bilen till Malmköping där vi parkerade vid en kyrkogård. Kyrkogårdens parkering var endast till
för besökande så mr I gick in på området för en snabbvisit (30sek).
Sedan forsatte vi i bil nr 2 upp till Skottvångsgruva.
Madde började med att tappa balansen när väskan kom på ryggen vilket resultera i en uppskrapad hand.
Här börjar vi färden:


Tabbe nr 1
Inser efter några km på grusväg....vi har börjat vår färd med att gå fel!!!
Ringer syrran som kollar upp på Eniro (thank god för ENIRO) hon fixade att vägleda oss rätt så vi kom fram till leden igen.

Tabbe nr 2
Vi kliver på leden från en grusväg in på Älgsjöbackensgruvområde:


Glada i hågen får vi se vår första sörmlandsled skylt med pilar åt två håll, skylten pekar lite konstigt, sura över att någon hade vänt på skylten så vänder vi den rätt och går åt höger, efter en bit upphör orangemarkeringarna, så vi börjar gå tillbaka, då upptäcker vi ett träd som har två oranga sträck (som vi nu några mil klokare förstår att det betyder "leden svänger"...inte nog med detta så kommer vi ut på grusvägen igen 200m bort från gruvan....
går tillbaka och inser att skylten nog pekade rätt *skäms* efter att återställt skylten så kom vi äntligen på leden rätt.

Då vi kommit iväg ganska sent, gått lite fel och var ovana med att vara terränggående med 15kg packning på ryggen (tro det eller ej, man är som bambi på hal is) så valde vi att gå kortare på Fredagen.
Vi stannande redan vid Bredsjön ca 18:00 som var ca 8km från start (+några km felvandring), då nästa skärmskydd var för långt bort.
Underbart att få av sig väskan!
Hundarna plaskade lyckligt i vattnet medan vi gjorde upp en brasa och åt våran goda matsäck.
 

Hade några jobbiga kanadagäss-par på vattnet som var förbannade på varandra och krigade genom att
flaxa på varandra och efteråt veva dem med hals och huvud och förde ett förskräckligt liv.

Bea var som förtrollad av showen, hon satt som paralyserad.
Det var ca 9grader under natten, lite kallt blev det på morgonkvisten då värmen från elden gjorde att man inte tog på sig den där extra tröjan på kvällen.

Dag 2
Började morgonen med havregrynsgröt med mjölk (glömde lingonsylten). Klockan 9 fortsatte vi vandringen efter att ha gjort en morgonjumpa för att värma upp dem stela benen och axlarna.
Dels gick vi klart första etappen som vi hade ca 3km kvar på, väl framme vid Harsjöhult fanns en vattenkälla.
Då vi inte fått tag på vattenreningstabletter på Apoteket så var vi väl en aning lite aktsamma och fyllde endast en liten flaska med detta vatten.
Efter lunchpausen vid Finnsjön var vårt vatten nästan slut och nästa källa att fylla på vid var 14km bort.
Som i "vem vill bli miljonär" var det dags att börja ta till en livlina....fråga publiken var lite svårt då vi bortom civilisation så det blev till att "ringa en vän".
Våran goda vän Miss M kom med proviant till oss efter en hel del letande på småvägar fram till Härbärgsjön som blev vårt slutmål för dagen, (tot 17km)
Tusen tack Miss M för att du kom och rädda oss =) med mer vin och en stor fin flintastek...och vatten förstås!
Det blev en trevlig kväll med mycket skratt och roligt prat:


Hundarna låg utslagna hela kvällen och natten.
Denna natt var lite varmare och vi sov såååå gott.

Dag 3
Aj vad axlar och höfter värkte efter väskan.
Hade lite problem med träningsvärk i vaderna så det tog ett tag att komma igång och känna sig någurlunda i form.
Klockan 10 kom vi iväg.
Denna dag var absolut tuffast!
2,5mil hade vi framför oss.
På vägen fram till Ånhammar så kom vi fram till "Botallen"  där vi drog varandra genom håligheten...så nu är vi friska som nötkärnor =)
 
Framme vid Ånhammar fick vi knata en bit på landsvägen där det var lite otydligt skyltat, därför blev det en stunds ofovillig paus då vi fick fråga om vägen.
Leden gick sedan in i ett underbart landskap, grön beteshage full med vårblommer och praktfulla ekar
Sedan gick vi på spänger genom våtmark med en vacker sjö på vår högra sida.
Såg en orm (kunde inte avgöra vilken sort) precis då snubbla neo till ner med bakbena i vattnet, livrädd för att det kan ha varit en espling skrek jag på Neo att snabbt hoppa upp igen.
Efter våtmarken klättrade vi upp på en kulle med stenrös, OJ vilken underbar utsikt över den lilla byn Ånhammar, betesmarkerna och den spegelblanka sjön samt skogen i horisonten.
From Ånhammar fick vi en Holländsk familj framför oss som var väldigt högljudda.
Vi gick om dem ett par gånger men det sluta med att dem kom före oss för gott, inte undra på när dem bara hade lite picknick i ryggan.
Kom fram till en vattenkälla och där var vi noga med att förse oss ordentligt.
Ett stycke in i skogen fick vi se begsklackarna med stenbryggan:

MÄKTIGT!

Under i princip hela vår vandring har hundarna varit  lösa och hållit sig ca 10m framför på stigen.
När vi var mitt i den sjupa skogen mellan Ånhammar och Henardalen så tar rusar Bea framåt och skäller till ett dovt JÄTTE skall från magen och ända ner från tårna tog hon i, flög fram vid et backkrön.
Jag komendera STANNA och när jag gick fram till Bea och Neo som anslutit vid hennes sida förväntade jag mig  nästan att få se en björn eller något...hahaha, tre förskräckta välbyggda karlar i 30års åldern stod som fågelholkar några meter ner i svackan och bara glodde. Jag sa åt dem "Ni kan passera", var nog ganska stel men det var för att inte hundarna skulle tro att dem fått frikomando. Karlarna mumla fram ett hej och lomma vidare, *ASG*

Började bli rejält trötta och Madde fick lite snålsjuts i uppförsbackarna då jag gnällde en smula och tappa farten.
Väl framme i Henardalen så hade vi två möjligheter...dels att gå en grusväg rakt fram (genväg) eller att gå genom svår terräng upp till en fornborg...var den nu var??

Tabbe 3
Om man valde fornborgsvägen kunde man välja två vägar, en genom en hage längre fram på grusvägen eller svänga av vid skylten. Vi hade tänkt att välja genvägen så vi valde grusvägen men trodde att vi var tvugna att svänga av vid hagen. Det hela resultera i att vi först gick runt i en cirkel på ca 15min, sedan valde vi fel och gick upp dödens backe  till fornborgen i alla fall som dessutom inte var mycket mer än resterna från en stenmur *snopet*

Nästa sevärdighet var "helvetets port"

Mellan två bergklackar gick den ursprungliga vägen mellan Dunker och Hyltinge där man tvingades pressa fram sina hästforor som givit anledning till namnet.
När vi gick upp för ena berget möttes vi av denna utsikt:


Vid ettappmålet i Malmköping upptäckte vi att detta inte alls var vid kyrkogården som vi trott utan vid en jätte fin camping en bit ifrån.
Vilken otrolig serviceanda från campingensrecpetion!!!
Kan verkligen rekomendera denna lilla mysiga camping med trevliga människor.
Fick en bra beskrivning på hur vi skulle gå vidare för att komma fram till vårat mål dvs kyrkogården.
På vägen dit genade vi över en ås med en helt obeskrivlig utsikt.
Väl framme möts vi av min kära bil som startade utan problem, tack BETTAN!

Många foton är tagen med mr I:s kamera så det kommer många fler fina bilder på bland annat dem vackra ekhagarna i Ånhammar och utsikten från åsen....håll till godo...

Kommentarer
Postat av: Elin

Åhh vad härligt ni verkar ha haft det!! :D underbart.. hoppas på fler bilder. massa kramar

2008-05-06 @ 23:20:33
Postat av: Lena o Atte

Tack för grattisarna!! Det känns härligt!
Vilken fantastisk vandring ni har gjort, helt underbart!
Ha det bra!!!
Hälsar Lena o Atte

2008-05-07 @ 11:03:52
URL: http://www.kiragarden.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0