Valpspår...
Det var länge sedan man la ett valpspår =) allt känns så charmigt att få börja med igen.
La ett spår på ca 20m med en liten korvbit var 3:e meter och massa korv och en hög med leksaker i slutet, glömde att kolla vinden men det gjorde inget för mönstervalpen NEO gjorde en superdibut i spårkariären och gick med nosen djupt fachinerad i backen.
Dayana var ute och spåra med oss, vi la spår åt varandra, jag åt Lex och Dayana åt Bea.
Ingen av dem är särskilt van vid andra spåläggare, det gick bra för båda, men bäst för Lexus som markerade alla föremålen.
Mitt spår var ca 600m i blandad terräng med 4pinnar och ett slut. Det märks att man har styrt sin vovve innan genom att stanna så fort hon kliver ut ur spåret, första halvan av spåret var hon lite vilsen sen förstod hon att hon måste lita till sig själv och faktiskt visa matte var pinnarna är. En till bakläxa är alltså att jag har ropat tillbaka Bea och "påminnt" henne om att hon ska markera den, vilket fått henne att tycka "jaha du hjälper mig att leta pinnarna" vilket inte riktigt är tanken.
Så summa summarum, javisst kan man köra spåret mycket själv men precis som i andra grenar är man beroende av figuranter! Man vill så gärna hjälpa hunden i spåret när man tror sig veta hur det går och var pinnarna ligger, hunden lär sig också snabbt att den har en hjälpreda i andra änden på spårlinan.
Nu är det hopp i säng efter en lång dag.
La ett spår på ca 20m med en liten korvbit var 3:e meter och massa korv och en hög med leksaker i slutet, glömde att kolla vinden men det gjorde inget för mönstervalpen NEO gjorde en superdibut i spårkariären och gick med nosen djupt fachinerad i backen.
Dayana var ute och spåra med oss, vi la spår åt varandra, jag åt Lex och Dayana åt Bea.
Ingen av dem är särskilt van vid andra spåläggare, det gick bra för båda, men bäst för Lexus som markerade alla föremålen.
Mitt spår var ca 600m i blandad terräng med 4pinnar och ett slut. Det märks att man har styrt sin vovve innan genom att stanna så fort hon kliver ut ur spåret, första halvan av spåret var hon lite vilsen sen förstod hon att hon måste lita till sig själv och faktiskt visa matte var pinnarna är. En till bakläxa är alltså att jag har ropat tillbaka Bea och "påminnt" henne om att hon ska markera den, vilket fått henne att tycka "jaha du hjälper mig att leta pinnarna" vilket inte riktigt är tanken.
Så summa summarum, javisst kan man köra spåret mycket själv men precis som i andra grenar är man beroende av figuranter! Man vill så gärna hjälpa hunden i spåret när man tror sig veta hur det går och var pinnarna ligger, hunden lär sig också snabbt att den har en hjälpreda i andra änden på spårlinan.
Nu är det hopp i säng efter en lång dag.
Kommentarer
Trackback
